Aliena II

Aliena II

Om Aliena II - segling till Västindien

Losskastning sker söndagen den 30 juni 2013 kl 12.00.

Första etappen går till Mem/Söderköping för att gå Göta kanal

Om ni vill kunna lämna kommentarer (vilket jag skulle uppskatta) på innehållet vill jag att ni skickar en förfrågan till mig så lägger jag in er. Det blir som en enkel inloggning. Maila till jan@guste.se

2015-03-18--2015-04-15 Georgetown Exumas - Nassau Bahamas

ResebrevPosted by Jan Guste Thu, April 16, 2015 15:19

Förra resebrevet slutade med att min dotter Anna och hennes pojkvän Daniel mönstrade av i Georgetown på ön Exumas i Bahamasarkipelagen. Bahamas består av ca 700 öar totalt och Exumas, som är en del av Bahamas består i sin tur av ca 365 öar så det är som en skärgård.

Min bror Per mönstrade alltså på och vi passade på att uppleva lite av närområdet några dagar men sedan när jetlagen lagt sig lättade vi ankar och seglade norrut upp mot den fina hamnen Emerald bay där den fina resorten Sandals låg. Anledningen till att vi gick in i den exklusiva marinan var att jag behövde köpa ett nytt armbandsur då min dykarklocka behövde byta batteri och det gick inte att göra i Georgetown. Vi förtöjde och jag blev ombedd att bege mig till ”harbour master”. Jag berättade mitt ärende och hon körde mig med en golfbil den 1,5 km långa vägen till själva resorten där det fanns en urbutik. Bra service som var gratis. Å andra sidan köpte jag en ny klocka då det inte fanns några batterier att byta.

Vi seglade vidare upp till Rat island en bit norrut i Exumas och förundrades över hur oändligt bra sikt det var i vattnet. Man kunde utan vidare se botten på ca 20 meters djup. När man passerade ”grund” på 4 meter trodde man att nu går vi på. Vi kom från Exumas Sound som ligger öster om Exumaskedjan. Där är det ca 1500 meter djupt. Några distansminuter från land grundar det upp och det finns farbara passager genom en del sund och där strömmar det otroligt pga tidvattnet. Skillnaden mellan ”high tide” och ”low tide” är ca 0,6 – 1,0 m beroende på om det är springflod eller neap. Vid springflod samverkar både solen och månen så att högvattnet blir extra högt och lågvattnet extra lågt. Vid neap så blir det inte lika stora variationer. Vi hade i alla fall ca 2,5 knops motström i sundet och väster om Exumas är det gigantiska områden med max 5 meters vattendjup och ingen havssjö då öarna läar för den ostliga vinden som normalt råder. Vattnet är otroligt klart och för det mesta är det sandbottnar. Det är inte ovanligt att sköldpaddor simmar förbi. De är gräsätare och tycker om vegetation på botten.

Vi gick vidare till Little Farmers Cay, en ö som har en liten by. Man försörjer sig på lite fiske och lite turism. Finns två restauranger och en liten handelsbod som endast hade burkmat. En ”mailboat” kommer förbi en dag i veckan och lossar förnödenheter från Nassau.

Från Little Farmers Cay seglade vi ca 50 nm över till Cat island öster om Exumasarkipelagen. Då det vid tillfället blåste västlig vind, vilket är ovanligt, kunde vi endast ankra säkert i Smiths bay som är en kommersiell hamn för ”mailbåten”. Vi gjorde någon utflykt iland ner till orten New Bight och åt en härlig lunch vid stranden som var synnerligen glest besökt. Vi träffade på en del lokalbefolkning och de berättade att man försörjer sig i huvudsak på turism och jordbruk på ön. Vi tyckte dock att det såg ganska torrt och eländigt ut. Vi seglade vidare ner mot Cat islands sydvästra udde som heter Hawks nest. Där finns en marina som vi gick in i och fick tillgång till duschar och wifi. På kvällen blev vi inbjudna att äta tillsammans med ett gäng fiskekillar och tjejer som just avslutat en fisketävling med jättestora fiskebåtar med flybridge ca 7 – 8 meter uppe i luften på en rörställning. Man tävlade om största tonfisken etc etc.

Vi lämnade sedan Cat island och seglade tillbaka till Georgetown på Exumas igen och min bror Per lämnade mig den 28 mars, samma dag som min fru Ute och dottern Linn anlände till Georgetown.

Efter några dygns anpassning tid tidszonen så begav vi oss norrut i Exumas. Linn och Ute skulle segla med ända upp till Nassau för att där bege sig hem med flyg. Vi ankrade på diverse öar såsom Black Cay med sin underbara lilla strand som sakta försvann ner i vattnet när tidvattnet gick upp och vi gick också upp till Little Farmers Cay och gick iland och åt en god måltid på Ty´s Bar and grill med sin underbara kvällssol som gick ner i havet i väster. Vi fortsatte upp till Staniel Cay där det i en vik finns simmande grisar som låter sig matas från båtar. Det är självklart ett turistnöje och på förmiddagarna kunde det ligga 5 – 8 båtar där så grisarna hade det nog bra på sitt sätt.

På Staniel Cay finns också en liten ö som har en grotta kallad ”Thunderball Grotto” och där har tydligen flera James Bondfilmer haft inspelning av vissa scener. Linn och jag snorklade in i grottan som har två öppningar. Vid högvatten är ingångarna stängda och man måste dyka ner en halvmeter kanske men innanför är en stor sal med lite ljusinsläpp i taket. Häftigt.

Vi gick vidare upp mot Hawkbills Cay och ankrade utanför den obebodda men fina ön med de allra finaste sandstränder man kan tänka sig. Vi badade en del och träffade också på den canadensiska båten Nova med den svenske ägaren Christer och hans gode vän Claes ombord. Vi satt en kväll alla tillsammans i hans sittbrunn och hade det trevligt. Christer hade byggt sin Scotia 44 själv och den var verkligen välbyggd med tjusig inredning.

Vi gick vidare upp till Highbourne Cay som har en marina och en resort på ön. Vi gjorde lite stödköp i deras matbutik och fyllde diesel men annars gick vi ut och ankrade utanför. Detta dygn fick vi också ett par rejäla regnskurar, sk squalls, på oss annars är det ovanligt med regn.

Därifrån tog vi oss seglande upp till sista destinationen, nämligen Nassau, och vi förtöjde i Nassau harbour club som har en egen pool på området. Linn, Ute och jag åkte över till Paradise island som är ett gigantiskt hotellområde med namnet Atlantis. På området finns stort aquarium och nöjespark med vattenrutschbanor etc som utnyttjades flitigt av oss.

Linn och ute åkte hem den 10 april och den 12 april kom så min Atlantbesättning Bille och Totte och vi arbetar nu ganska hårt för att förbereda oss och båten för den långa hemresan via Bermuda – Azorerna och till England. Vi siktar på att segla den 16 eller 17 april.

Bild 1. De är oerhört klart vatten i Exumas och så turkosgrönt. Bilden är från ankring strax utanför Georgetown

Bild 2. Min bror Pelle njuter i sittbrunnen

Bild 3. Ankringsbild Little Farmers Cay Exumas

Bild 4. Vi går ur marinan vid Hawks nest Cat island

Bild 5. Ute och Linn anlänt Georgetown

Bild 6. Mys i sittbrunnen och termometern visar på 28 grader på kvällen. Tropisk natt kan man säga

Bild 7. Ute

Bild 8. Aliena till ankars

Bild 9. Linn och jag upptäckt en fin liten strand på Black Cay. Försvann nästan vid högvattnet.

Bild 10. Bad från plattformen

Bild 11. Ankringsbild från Staniel Cay

Bild 12. Gris i vattnet Staniel Cay

Bild 13. Gris låter sig matas från båt Staniel Cay

Bild 14. Linn och jag snorklar Thunderball Grotto Staniel Cay

Bild 15. Linn och jag snorklar Thunderball Grotto Staniel Cay

Bild 16. Underbar strand på den obebodda ön Hawkbill Cay

Bild 17. Framme i Nassau på marinan Nassau Harbour Club som hade egen pool

Bild 18. Linn, Ute och jag på Paradise island Nassau

Bild 19. Linn, Ute och jag på Paradise island Nassau

Bild 20. Linn och jag pustar ut efter vattenrutschbanan på Paradise Island



  • Comments(0)//aliena.guste.se/#post95

2015-02-23-2015-03-17 San Juan Puerto Rico- Georgetown Exumas Bahamas

ResebrevPosted by Jan Guste Tue, March 24, 2015 20:15

Förra resebrevet slutade med att jag, min bror Hans och svägerska Helene kommit till Christiansted på St Croix i US Virgin Islands. St Croix är alltså en gammal dansk ö som såldes till USA år 1917. Det var trevligt att notera de gamla danska namnen på gatorna såsom, Dronningens gade, Kongens gade och liknande namn. Självklart var de namngivna även på engelska. Under danskarnas period på St Croix var det tydligen sockerrörsodlingar som var viktiga. Numera är nog St Croix mest känt inom sjöfarten för omfattande oljehantering på öns sydsida. Troligen kan fartyg gå till St Croix för att bunkra stora mängder bränsle.

Vi lämnade St Croix den 26 februari efter två dagar i Christiansted och satte kurs mot Kaneel bay på St Johns och vi ankrade där. Omedelbart fick vi besök av en tillsynsman som sa att ingen ankring var tillåten på St John då i stort sett hela ön var ett naturreservat. Man var rädda om öns koraller och bottnar. Vi var välkomna att utnyttja de bojar som fanns här och där mot en avgift förstås. Dagen därpå förhalade vi till staden Cruz bay för att klarera ut för Puerto Rico som är en annan ö-värld tillhörande USA men likväl måste man klarera in och ut mellan dessa öar.

Vi anlände till ön Culebra den 28 februari efter en fin undanvindssegling på endast 25 nm. Vid inklareringen här blev tulltjänstemannen sur över att vi inte ringt i förväg och informerat om vår ankomst vilket vi var skyldiga att göra enligt regelverket. Jag hade läst om det i någon guidebok men inte uppfattat det som en skyldighet. Det ordnade sig i alla fall och vi var på ön några dagar. Hyrde en jeep en dag och åkte runt och tittade på det som fanns att se på. Ön tillhör ju Puerto Rico och är tydligt spanskinfluerat. USA har haft Puerto Rico sedan 1897 eller så. Själva Culebra använde USA som flottbas och övningsområde för sina sjöstridskrafter före och under andra världskriget. Detta innebar ett rejält uppsving för en ganska fattiga ön då det kom tusentals flottister och spenderade sina pengar.

Vi seglade vidare mot San Juan, huvudstaden på Puerto Rico och vi hade 48 nm dit i en fin undanvindssegling. Vi löpte in i den ganska trånga muddrade rännan vid fortet Fuerto San Felipe Del Morro. De äldsta delarna av fortet är från 1539 och spanjorerna byggde detta fort under flera hundra år. Fortet försvarade den då mycket skyddade hamnen från ev fiender. När vi passerade i den till ca 13 meter muddrade rännan så var en bogserbåtekipage med pråm på väg ut ur hamnen och vi mötte den lite dramatiskt i den smala rännan men vi gick utanför rännan vid mötet och där var en muddringskant som gick upp till strax under 3 meter men det var ju inga problem för oss.

Jag, Hans och Helene gjorde staden under några dagar och därefter åkte de hem till Sverige och min nya besättning, min dotter Anna och hennes pojkvän Daniel, hade anlänt samtidigt. Vi provianterade och gav oss av den 5 mars på den 460 nm långa etappen upp till Great Inagua som är den sydligaste av alla öar i Bahamas. Vi gjorde resan på 76 timmar vilket är lite drygt 6 knop i snitt vilket var toppen. Vi gick in i hamnen på Great Inagua kl 15.00 och lade oss utanpå en riktigt gammal risig träskorv med 5 st färgade personer ombord som knappt kunde engelska. Det visade sig senare att båten sannolikt var ett flyktingfartyg från Haiti med haitier ombord. Det var tydligen ganska vanligt att haitiser flydde över havet för att hitta en bättre tillvaro i något annat land än Haiti som fortfarande lider efter jordbävningen för ca 5 år sedan. Landet är mycket korrupt och hjälpen landet får stannar ofta hos de ledande.

Vi klarerade in i Bahamas och efter ett dygn seglade vi en nattsegling den 110 nm långa sräckan från Great Inagua upp till Attwood harbour, en underbar ankringsvik på norra delen av Acklin Island i Crocked islandarkipelagen. Resan dit var ganska blöt, vi hade ca 10 – 12 m/s från sidan och mycket grönt vatten slog över båten hela tiden. Daniel och jag styrde i sittbrunnen och Anna servade oss med mackor och dricka hela natten. Vi anlände följande morgon och kunde gå in i en revöppning med morgonljuset. Det var endast fyra båtar i hela viken som är enorm. Vi blev ombordbjudna av en canadensisk familj som hade seglat i Bahamas under lång tid och ständigt kom tillbaka varje år. Vi fick en hel del tips av dem. Från Attwood harbour seglade vi vidare till Clarence town på Long island. Vi trodde att Clarence town var en stad med bra infrastruktur och en hel del affärer men staden bestod av endast 50 innevånare så vi tyckte kanske att ”town” var lite väl överdrivet. Nåväl, vi hittade en matbutik i alla fall för vi behövde proviantera.

Vi hade från den canadensiska familjen i Attwood fått rådet att besöka ön Conception island på vår väg till Georgetown på Exumas. Vi gjorde en kvällssegling och löpte in i ankringsviken på Conception island strax före midnatt precis när en ordentlig regnskur passade på att släppa sitt vatten över oss i båten. Vi blev rejält blöta men färskvatten torkar ju bra så nästa morgon är allt torrt och vi vaknar och tittar ut på en underbar sandstrand som är flera km lång. Kanske är det ca 10 – 15 båtar där. Vi tar jollen iland och går på stranden och snorklar lite på reven. På eftermiddagen kom en man i en gummibåt förbi vår båt och frågade om vi hade någon sjukvårdskunnig ombord då en dam i en annan båt på ankarplatsen halkat och slagit upp ett rejält sår på benet på något vasst. Jag sade att jag hade viss akutsjukvårdsutbildning från min tid som kustbevakare och jag tog mid mig min sjukvårdsväska. Såret var ca 5 cm långt som en flik och den skar snett in i skenbenet. Hennes man hade lagt om såret med ett förband och jag öppnade det och det såg rätt bra ut men gjorde rent med en jodlösning och drog ihop såret med särkild tape för ändamålet och lade sedan om såret igen. Jag sade att detta borde sys av doktor men damen sade att hon var sjuttio år och om det blev ett förskräckligt ärr gjorde henne inget. Senare fick jag höra att hon inte uppsökt doktor men en sjuksköterska från en annan båt hade senare sett till såret och hon intygade att det såg bra ut. Ja det är ändå lite äventyr här i Västindien.

Efter Conception island gick vi till Cape Santa Maria, som är Long islands norra udde, och dit Columbus flaggskepp anlände 1492 eller 1493 och förliste där på ett rev. Han hade lyckligtvis flera andra skepp att segla vidare med. Efter en natt där gick vi till Georgetown på Great Exumas som var målet för denna etapp. Vi tog det lugnt några dagar och besökte bla en liten berömd bar som heter Chat N Chill på Stocking island, mitt emot Georgetown. För övrigt var Georgetown också en pytteliten stad med kanske 500 innevånare eller så. Anna och Daniel gick iland efter 14 snabba dagar med långa distanser. Ny besättning kommer snart igen, min lillebror Per mönstrar på.


Lite bilder.


Bild 1. Kryssningsfartyg San Juan

Bild 2. Fortet Fuerto del Morro San Juan

Bild 3. Närmar oss Great Inagua Bahamas

Bild 4. Lämnar Great Inagua

Bild 5. Ungdomarna på väg att utforska stranden på Attwood harbour Acklin Island

Bild 6. Ankarbild Attwood harbour

Bild 7. Ungdomarna badar Attwood harbour

Bild 8. Ankringsbild Conception Island

Bild 9. Utforskning av stranden på Conception Island

Bild 10. Aliena II i trygg ankring Conception Island. Vattnet är kristallklart

Bild 11. Anna och jag på Conception Island

Bild 12. Vi har nu kommit till Stocking Island Exumas

Bild 13. Utanför vattenhålet Chat N Chill

Bild 14. Strandbild vid Chat N Chill

Bild 15. Många båtar till ankars utanför Chat N Chill




  • Comments(0)//aliena.guste.se/#post94

Avundsjuk

ResebrevPosted by Marek Pietrewicz Thu, February 26, 2015 14:24

Vi är inte det minsta avundsjuka !!! (OBS Ironi)

Så vill vi också leva livet bland hajar, korallstränder och kokospalmer.

Tänk att en laptop inte klarar det klimatet, den måste enbart vara byggt för svensk kontorsklimat.

Hälsar Marek & Gabi



  • Comments(3)//aliena.guste.se/#post93

2015-01-06—2015-02-22 St Kitts – US Virgin Islands

ResebrevPosted by Jan Guste Thu, February 26, 2015 02:26


Efter förra säsongen har båten stått på land i åtta månader på ön St Kitts som ligger i närheten av Antigua. Jag fick emellertid ett haveri på min laptop på St Kitts direkt när jag kom ner och först igår fick jag igång den efter att ha fått reservdelar från Sverige så därför har jag inte kunnat uppdatera bloggen. Jag gör nu ett försök till en sammanfattning av vad som hänt.

2015-01-06 anlände jag till St Kitts och båten. Den hade klarat sig fint under orkansäsongen och jag hade ingen fukt eller mögel ombord och ingen dålig lukt. Spindelnät på däck var det gott om men i det stora hela har båten klarat sig utmärkt. Efter rengöring kom det folk jag beställt och hjälpte mig med slipning av skrovet under vattenlinjen och sedan måla på en effektiv bottenfärg. Jag hade en hel del problem med beväxning förra året.

2015-01-22 mastade på och sjösatte jag båten och färdigställde det sista.

2015-01-24 gick jag upp till Basseterre på St Kitts och hämtade Stefan och Torbjörn, två fd kollegor från Kustbevakningen. Vi tog en trevlig tur runt ön St Kitts med taxiguide och han berättade om alla sockerrörsplantager som tidigare var en väsentlig och avgörande inkomstkälla på ön. Sedan 1995 är allt nedlagt pga lönsamhetsproblem. Numera är turism och s.k. banking de viktigaste industrierna. Två USA-ägda universitet finns också på ön och dessa skapar många arbetstillfällen och behövliga US-dollar till ön.

Vi seglade sedan upp till den gamla svenskön St Bartholomey 2015-01-28 och förtöjde i staden Gustavia på eftermiddagen. St Barth tillhör Frankrike men Sverige ägde ön ca 94 år från 1784 fram till år 1878 och därefter sålde Sverige tillbaka ön till Frankrike vilket just nu förefaller ofattbart. Många svenska namn återfinns på St Barth och alla gatunamn har dubbla namn, ett svenskt och ett franskt. Ex på gatunamn är Nygatan, Östra Strandgatan, Trångsund, Östra quayen, Wästra Strandgatan, Köpmansgatan, Hwarfsgatan, Hamngatan, Gröna gatan, Fridsgatan, Batteriegatan och Åldermansgatan. Vi hyrde cyklar och cyklade runt lite även om det är ganska kuperat.

2015-01-30 lämnade vi St Barth efter att ha tillbringat några dagar på fina ankarplatser. Vi förtöjde i Philipsburg på St Marteen, som tillhör Nederländerna. St Marteen/St Martin är en ön som till hälften består av en nederländsk del och till andra hälften av en fransk ö. en norra delen är fransk och den södra är nederländsk. Vi beslutade oss för att segla runt hela ön motsols och vår första hamn/ankringsvik blev Orient bay på nordostsidan av ön. Vi hittade fin ankring i lä av ön Ile Pinel på den franska delen. Vi fortsatte och kom sedan till staden Marigot som är huvudorten på franska St Martin. Eter en natt på svaj utanför Marigot gick vi in Simpsons bay lagoon som är en stor innerfjärd. Väldigt grunt men muddrade rännor gick här och där inne i fjärden. Det låg hundratals segelbåtar till ankars. En del såg oerhört risiga ut och det fanns också rena vrak som förlist under senaste orkanen i oktober 2014.

Torbjörn och Stefan avmönstrade efter två veckor och Göran och Sölve anlände i stället. Både Torbjörn, Stefan, Göran och Sölve fick uppleva när stora Airbus och 747 landar på St Marteens flygplats ca 30 meter ovanför huvudet på Maho beach. Stranden ligger nämligen precis vid landningsbanans början och det är ett folknöje att se plan landa och starta. Vid start så står folk vid staketet och allt löst folk har som hattar, glasögon etc åker ut i sjön. Detta skulle aldrig få förekomma i Sverige. Googla på Maho beach St Marteen så får ni se på saker på You tube.

Göran, Sölve och jag hyrde bil och åkte runt ön en dag och seglade sedan vidare 2015-03-11 till Virgin Gorda i British Virgin Islands. Vi fick uppleva många fina ankringsvikar runt både Virgin Gorda och Tortola men även Cooper Island och Norman Island.

Göran och Sölve mönstrade av på Tortola och jag seglade ensam ner till Charlotte Amalie på ön St Thomas i US Virgin Islands. Där anlände min bror Hans och hans fru Helene och vi satte kurs mot St Croix och huvudorten Christiansted. Vi löpte in i en marina och blev väl omhändertagna. Efter lite pyssel med elkopplingar har vi nu välbehövlig landström så att vi kan toppa upp batteribanken och verkligen kunna slösa med ström.

Vi har nu varit på upptäcksfärd i Christiansted och sett hur danskarna påverkat miljön under de ca 170 åren ön var dansk. Danskarna sålde ön till USA 1917 enligt vad vi hört. Synd att inte Sverige och Danmark har några fästen kvar i västindien även om spåren fortfarande finns kvar med dubbla namn på gatorna tex. Imorgon 2015-02-26 bär det av tillbaka till St Thomas.




  • Comments(1)//aliena.guste.se/#post92

2014-05-07 - 2014-05-30 Antigua - St Kitts och torrsättning

ResebrevPosted by Jan Guste Sat, May 31, 2014 01:40

Den 6 maj lämnade Anna och barnbarnen mig på Antigua för att flyga hem igen efter två veckor ombord. Det var en fin tid med dem.

Jag låg kvar i Jolly harbour på Antigua en dryg vecka för att förbereda båten så mycket som möjligt inför torrsättningen som var bokad till 19 maj på St Kitts. Jag passade på att reparera segel och kapell, fixa lite andra saker som inte gick att fia på St Kitts och gav mig sedan iväg den 55 M långa överfarten i undanvind till St Kitts. Jag gav mig ut kl 05.00 på morgonen den 15 maj för att vara säker på att komma fram när det var ljust till hamnen i Basseterre som är huvudstad på St Kitts. Resan tog ca 11 timmar så jag hade några timmars marginal innan det blev mörkt.

St Kitts och Nevis har ca 50.000 innevånare och det märks att det inte är så mycket seglare som går hit. Det finns ingen båttillbehörsbutik och ingen möjlighet att tanka diesel i hamnen. Man måste ta en taxi till en landmack ca 2 km på utsidan av stan för att tanka i jeepdunkar.

Jag stannade några nätter i Basseterre på en marina som var rätt ok och som låg mycket centralt. Den 18 maj gjorde jag så den sista förflyttningen till varvet St Kitts Marine Works som skulle torrsätta min båt. Varvet ligger mycket ensligt till och det finns just inget där. Jag lyckades dock på måndagen få syn på en skylt vid vägkanten som visade att det fanns en lägenhet för uthyrning 5 minuters promenad från varvet. Jag gick upp och knackade på och fick tag på Karen som var från England och hennes St Kittsfödda man Vincent som hade en lägenhet att hyra ut. Jag lyckades förhandla mig till det bra priset av 220 SEK/dygn i 13 dygn för en lägenhet bestående av ett sovrum, ett kök och en dusch/toarum. Allt rent och snyggt och linne och handdukar ingår. Kakel och klinker överallt. Tvättmaskin finns på balkongen.

Det fina med lägenheten är att jag nu kan koncentrera mig på att göra rent överallt ombord och sedan torka av alla ytor med vinägerindränkt trasa för att förhindra mögeltillväxt när jag är borta. Det betyder att alla utrymmen måste vara fria från prylar och jag jobbar mig nu från för till akter och flyttar prylar och rensar bland det som jag inte behöver.

Hur som helst så kom båten upp på land den 20 maj istället på en tillfällig plats då jag ville ha avspolning av undervattenskroppen. Sedan skall båten flyttas till en grop där kölen sänks ner så att inte båten ramlar omkull om det kommer en orkan. Båten pallas sedan upp med stora lastbilddäck mot bordläggningen. Ja metoden verkar enkel, billig och säker. På många andra platser säkrar man båten med spännband ner till stora öglor i marken och det är en mycket dyrare lösning förstås och inte lika säker heller. Här jobbar en traktorgrävare ihop med Travelliften.

Jag har träffat på ett belgiskt par som seglar med sin stålsegelbåt och de står också på land. Vi hjälps åt lite när det behövs.

Jag har dessutom träffat en annan svensk båt, ATRAXIA (se www.atraxia.se) med Ron och Johanna ombord tillsammans med paying crew Lugi och Yasmine från Schweiz. De har varit med några veckor nu på slutet. ATRAXIA skall torrsätta i fem månader och de återkommer i november och rustar ut henne. De hade ingen stans att ta vägen och jag hade en ganska stor lägenhet med ett rum som jag inte använde så jag erbjöd dem att tillsammans med dem hyra lägenheten. De är mycket trevliga och vi har mycket gemensamt. Det var ägarparet Ron och Johanna som flyttade in hos mig med delat kök och bad och Lugi och Yasmine fick tag på en annan lägenhet på andra sidan gatan. Vi har ätit några måltider tillsammans alla fem.

Nu har jag jobbat med återställning och rengöring av båten i mer än 10 dagar och Ron och Johanna har jobbat i fem dygn med sin och nu är jag nästan klar och Ron och Johanna är klara för de reser hem imorgon lördag till Sverige. Jag har en dag till på mig och skall göra de allra sista bitarna imorgon lördag. Sedan åker jag in till huvudstaden Basseterre och sover på ett hotell natten till måndag då mitt flyg går 0740 på måndag morgon och det är lite lättare att få tag på taxi ifrån stan.

Båten skall nu stå på land i 8 månader under orkansäsongen och jag kommer tillbaka i början av januari och rustar ut henne. Orkansäsongen tar slut i november men jag vill fira jul och nyår hemma nästa gång.

Sedan återstår en seglingssäsong som jag kommer att påbörja planeringen på så snart jag kommer hem. Jag kommer att behöva ha besättning även då så anmäl ert intresse till mig när jag gjort planeringen.

Nu blir det inte mer skrivet ifrån Karibien. Jag laddar upp lite bilder från varvet och mitt fina boende.

Ha en skön sommar i Sverige önskar

Janne

Som vanligt lite bilder



  • Comments(0)//aliena.guste.se/#post91

2014-04-19--2014-05-06 Antigua - Barbuda - Antigua

ResebrevPosted by Jan Guste Sun, May 11, 2014 23:20

2014-04-19 anlände min dotter Anna och barnbarnen Nella (9 år) och Elton (5 år) till Antigua. Barnbarnen hade jag inte träffat på 10 månader men Anna hade ju varit med över Atlanten från Las Palmas på Gran Canaria till St Lucia i december 2013.

Anna och jag bestämde oss för att inte ha så stora ambitioner att segla långt med två barn så vi bestämde oss för att hålla oss på Antigua och grannön Barbuda som ingår i samma land. Vi startade lite lugnt med marinan i Jolly Harbour där det fanns en pool så att jetlagen fick lägga sig lite. Vi provianterade lite på den välsorterade butiken på marinans område.

Den 21 april lämnade vi Jolly Harbour och gick upp till ankringsviken Five Island Bay. Den ligger utanför en jättefin sandstrand som också hyser en resort, Hermitage Resort. Det fina med det är att deras WIFI läcker ut till oss som ligger till ankars. Vi kan på det sättet kolla våra mail och gå ut på internet och uppdatera Facebook etc. Vi var iland på den fina stranden och badade och solade och trots att barnen hade solskyddsfaktor50 blev de naturligtvis lite solbrända redan första dagen. Solen är stark här. Nästa dag seglade vi upp till Deep bay som också hade en fin strand. I vikens mynning låg också vraket Andes som sjönk 1905.

Ovanför på en udde låg ett fort som var en försvarsanläggning från 1700-talet som skyddade huvudstaden St John´s på Antigua. Det låg också en resort på stranden. Tydligen var detta en av de allra första strandhotellen på hela ön. Hotellet hade stor kapacitet men endast ett fåtal gäster var kvar så här i slutet av säsongen. Det är slående hur kort säsong de har här. Den varar från jul till april. I maj trappar det av radikalt. De flesta som kommer är från USA eller Europa som har flytt kylan. I maj vill de flesta uppleva våren i respektive land. I karibien infaller dessutom orkansäsongen mellan juni och november och då är det lågsäsong här med få gäster.

Vi fortsatte sedan vår resa in till St Johns, huvudstaden på Antigua och Barbuda. Vi hade hört från våra vänner på Esmeralda att det inte var så fint att ankra i St Johns men vi gjorde en liten kupp och förtöjde mitt i stan mellan de två kryssningsfartygskajerna. Vi förtöjde på Redcliff qay som verkligen låg centralt och var riktigt pittoreskt. Vi betalade motsvarande några tior till en man som sade sig vara en ”security” på kajen och han lovade att se efter vår båt för några timmar. Vi strosade runt lite, åt lite glass till barnens förtjusning, shoppade lite och avslutade med lite proviantering på en jättebra supermarket för de lokala människorna.

Vi lämnade St Johns och gick upp till Dickenson bay strax norr om huvudstaden. Vi ankrade på ca 2,8 meters djup ca 200 meter ut från stranden. Även här läckte det WIFI ut till vår båt på ankarplatsen. På Dickenson bay beach träffade vi på den amerikanska familjen Briggss från Boston och de var som många andra imponerade att ALIENA II hade seglat hela vägen från Stockholm och hit till Antigua. Det vanliga svaret jag gav och brukade ge var att båten är starkt byggd, resan måste ha planerats särskilts ur säkerhetssynpunkt med utrustning och kunskap. Utmaningen med en liten båt är att få plats med all utrustning och de förråd man måste ha med sig för en lång sjöresa. Vi blev i alla fall på stående fot inbjudna att använda oss av deras tvättstuga, dusch och pool om vi så behövde. De hyrde ett hus för två veckor med utsikt över Dickenson bay. Vi kom överens om att äta en måltid tillsammans uppe på deras altan samma kväll och barnen hade hur kul som helst i poolen.

Då det var Antigua Sailing Week den 26 april till den 2 maj så förflyttade vi oss ner till Falmouth harbour på sydsidan där kappseglingarna skulle äga rum. Vi hade tur och fick en plats i marinan Antigua Yacht Club Marina bland alla andra båtar som var i storleken 40 – 200 fot långa. Vår ALIENA II såg ut som en däcksbåt i jämförelse. Vi kom också i kontakt med den svenska 50-fotaren ANNA-MARIA med Jan Ö som skeppare. Han skulle delta i kappseglingen men saknade lite folk och frågade om vi ville delta som besättning. Ta med barnen sa han. Vi tyckte det lät OK och spännande att delta och så blev det två dagar senare. Det gick väl inte så bra men vad gjorde det, det var roligt att få vara med.

Barnen behövde lite sandstrand att leka på så vi badade gärna på den närbelägna Pigeon beach och tog gummibåten dit.

När Antigua Sailing började närma sig sitt slut lämnade vi området och bestämde oss för att segla upp till Barbuda, en ö som ligger ca 30 nm norr om Antigua och ligger i samma land som Antigua. Vi förflyttade oss igen upp till Dickenson bay för att ha en bra utgångspunkt för förflyttningen ca 6 timmar norrut. På Barbuda är det ganska grunt och det är ofullständiga sjökort så det rekommenderas att man anländer mitt på dagen eller när solen är i ryggen så att man kan se ev korallrev som inte finns med i sjökortet.

Vi ankrade i den så kallade Low bay utanför den lilla oansenliga restaurangen Outback. Den drevs av Jala, en entreprenör i båttaxi- och restaurangbranschen. Vi noterade också att det fanns två andra svenska båtar i Low bay, nämligen S/Y AURORA med Jakob och Sofie ombord samt Bertil och Claudia på S/Y RUTH. Det är alltid lika trevligt att träffa andra svenska båtars besättningar. Jakob och Sofie hade vi träffat några gånger tidigare men Bertil och Claudia var första gången.

Barbuda är känt för sitt rika fågelliv och ön har en mycket stor lagun med havsvatten där det finns fågelskyddsområden för häckande fregattfåglar, en art som är utrotningshotad men klarar sig bra här. Vi tog en tur dit och passade på att titta på öns enda ”stad”, Codrington, som var en påfallande sliten stad. På Barbuda som helhet bor det ca 2000 innevånare och de flesta försörjer sig som fiskare eller arbetar på någon av de fortfarande fungerande resorten som finns. Det finns åtminstone två resort som är stängda och övergivna, en otrolig kapitalförstöring men sannolikt är det svårt att få ställen som dessa att bära sig då infrastrukturen är dålig. På plussidan är de otroliga milslånga sandstränderna och det klara vattnet.

Vi lämnade så småningom Barbuda och seglade tillbaka till Antigua och förtöjde i Jolly harbour på västsidan. Väl där utnyttjade vi hamnanläggningens pool och en av dagarna hyrde vi bil och hade bokat en tur med en utflyktsbåt på Antiguas ostsida där målet var att ta sig ut till ett rev för att simma bland tama rockor. Vi kom dit och det var kanske 25 rockor med en meters diameter som simmade omkring. De sökte sig gärna till de badande och likt katter strök de sig kring benen och nafsade lite i händerna för att de var vana att bli matade av personalen. Det var lite skrämmande först men man vande sig och alla som ville fick hålla en rocka under ”vingarna” och bli fotograferade. Till och med barnen van de sig efter ett tag.

Vi återvände så småningom till Jolly harbour efter att ha kört runt nästan hela ön. Det började så smått bli dags för Anna och barnen att packa väskorna och den 6 maj på eftermiddagen lämnade deras taxi Jolly harbour.

Jag var nu själv ombord och det kändes lite ensamt men samtidigt nödvändigt att vara själv då jag nu skulle förbereda båten för torrsättning för orkansäsongen. Själva torrsättningen är bokad till mitten av maj på St Kitts som är en dags segling från Antigua.

Jag håller nu på att reparera segel och kapell här på Antigua då sådana faciliteter ej finns på St Kitts vilket känns märkligt. Jag håller också på med en total rengöring av nåten, både invändigt och utvändigt medan jag väntar på segel och kapell att bli klara.

I hamnen ligger också S/Y AURORA med Jakob och Sofie med några kompisar ombord.

Bilderna hamnade tydligen i mitten av texten. Hoppas att det funkar att läsa ändå



  • Comments(1)//aliena.guste.se/#post90

2014-04-10--19 Guadelope - Dominica - Antigua - Barbuda

ResebrevPosted by Jan Guste Sat, April 19, 2014 16:13

Den 6 april lämnade Per mig på Guadelope och flög hem till Sverige via Paris. Jag hade nu några dagar att göra en del underhåll på båten tills min andra bror Hans och hans hustru Helene anländer till Dominica den 11 april där de mönstrar på.

Den 10 april avseglade jag från Pointe a Pitre och tog en dagsegling i halvvind/slör ner till Portsmouth på Dominica. Hans och Helene anlände med taxi på kvällen den 11 april. Vi fyllde gummibåten med manskap och väskor och åkte ut till Aliena i mörker ute i viken. Vi åkte sedan iland och åt middag på en av restaurangerna vid vattnet. Vi träffade på flera svenska båtars besättningar och en norsk. Den norska var S/Y FRIDA med Frank ombord och det visade sig att han var på en jordenruntseglats och hade träffat en före detta kollega till mig i Nya Zealand och han frågade om jag kände igen Bosse från Oxelösund vilket jag gjorde mycket väl. Bosse gick i pension för några år sedan och har tillbringat en del tid på Nya Zealand. Vi har nu etablerat mailkontakt vilket är roligt.

Hans, Helene och jag seglade från Portsmouth upp till Les Saintes på Guadelope som jag visste var så vackert och vi förtöjde där på en boj. Hans och Helene gick upp till Fort Napoleon med sin underbara utsikt. Därifrån seglade vi sedan norrut utefter Basse Terres västra kust upp till ankringsviken Deshaies. I Deshaies skall man klarera ut innan man lämnar Frankrike och EU för att gå till Antigua. I alla länder utom just de franska Martinique och Guadelope tar man mycket seriöst på in- och utklarering. Det är i princip omöjligt att komma in till ett land om man inte har ett korrekt utklareringspapper att visa upp från tidigare avgångshamn. Det är också seriösa immigration och customs officers i uniform som hanterar dessa procedurer. I det ingår också att man tar avgifter för förrättningarna. Det går inte att utesluta att det ibland känns som viktigare att ta in dessa avgifter än själva kontrollförrättningen.

Emellertid skulle vi ju klarera ut i Deshaies och i franska västindien (Guadelope, Martinique, St Barth tex) så skall man båtägaren mata in sina uppgifter i en ”customs computor”. Datorn kan finnas i en marina eller på ett internetcafe och det finns inga tjänstemän där som övervakar att det blir rätt, tex kollar om passnr stämmer överens. När vi skulle söka upp internetcafeet Pelican i Deshaies så hade de stängt i två dagar stod det på dörren (detta var en måndag och en tisdag). Vi tog ett foto på skylten och jag hade på känn att det skulle bli problem när vi kom upp till Antigua och inte hade utklaringspappret från Guadelope.

Vi kom till English harbour på södra Antigua och ankrade på svaj. Tog gummibåten nästa dag till customs och immigration. När customsofficeren frågade efter föregående utklaringshandling från Guadelope berättade jag att det var stängt på det internetcafe som man skulle klarera ut från och då sade hon att då får ni åka tillbaka igen och skaffa ett utklareringspapper. Jag blev lite upprörd över detta och överreagerade lite men fick en syrlig kommentar tillbaka att hon minsann hade rätt att hindra mig från att komma in till Antigua om jag inte hade rätt papper med mig från tidigare hamn. Efter att jag bett om ursäkt och fått stöd från andra seglare som kunde intyga vad som skett i Deshaies gav hon med sig och klarerade in oss på Antigua. Man skall ha klara papper hela tiden, det är viktigt. Det kan lätt bli problem annars.

Vi träffade på svenska LISANNE och FREE WHEEL i English harbour. FREE WHEEL var en ny bekantskap med Magnus och Annelie från Västerås. Mycket trevligt par som var på en jordenruntssegling. LISANNE med Erik och Ann mfl hade deltagit i Oysterregattan på Antigua och kommit på första plats. Grattis till prestationen!

Vi seglade i alla fall vidare medsols runt Antigua och kom upp till Five island bay på västsidan där vi hade kommit överens om att träffa svenska ESMERALDA med Lars, Mona och Alf ombord. De hade faktiskt varit besättning på LISANNE under Oysterregattan så de hade del i framgången.

Efter sedvanlig sundownerdrink i Esmeraldas sittbrunn blev vi bjudna på middag där, en underbar kycklingrätt. Ja ESMERALDAS besättning med Lars, Mona och Alf är en av mina många favoriter. Efter middagen tog Lars fram gitarren och spelade lite och även Hans fick visa sina kunskaper i gitarrspelandets konst. En trevlig kväll hade vi ombord i alla fall. Ett dygn senare skiljdes vi åt för ESMERALDA seglade till St Barth och vi seglade upp till Barbuda där vi befinner oss när detta skrives. Det finns fantastiska stränder här och om man är intresserad av naturliv och särskilt fågelliv finns massor av ovanliga sjöfågelarter här. Vi satsade endast på ett vandra på de fina stränderna. Endast ca 10 båtar var ankrade här. Idag seglar vi tillbaka till Antigua då Hans och Helene åker till Sverige i morgon på påskafton den 19 april. Samma dag anländer min dotter Anna med hennes två barn Nella och Elton och de är med och seglar i två veckor. Mer om det senare.

Jag har förresten också bestämt mig för att torrsätta ALIENA II under orkansäsongen på St Kitts som ligger en dags segling härifrån Antigua. Jag har fått garantier för att båten kommer att stå säkert på land. Då behöver jag inte segla tillbaka ner till Trinidad som ligger 450 nm härifrån. Det är bortåt två veckors segling det om man är ensam.

Och så lite bilder



  • Comments(0)//aliena.guste.se/#post89

2014-03-27 -- 2014-04-06 Martinique - Guadelope

ResebrevPosted by Jan Guste Sat, April 12, 2014 00:42

Den 26 mars lämnade Thord och Kjell mig och flög hem till Sverige igen. Vi hade 2,5 fina veckor tillsammans från Trinidad upp till Martinique, en avsevärd sträcka att tillryggalägga. Nåra timmar senare anlände min yngsta bror Per mig till Martinique och vi seglade sedan tillsammans upp till Dominica, ön norr om Martinique. Till skillnad från Martinique är Dominica engelsktalande och otroligt mycket fattigare. Vi ankrade utanför huvudstaden Roseau. Namnet antyder att det finns influenser från tiden då både fransmän och engelsmän stred om vem som skulle ha herraväldet öarna i Karibien. Roseau är ganska genuin och bär tydliga spår av kolonialtiden med sina genuina hus i kolonialstil. Det finns en hel del tiggare på gatorna och det är stor skillnad mellan fattiga och rika på ön.

Vi förflyttade oss sedan upp till Dominicas norra del till staden Portsmouth som blev vårt avstamp till den franska ön Guadelope som ligger strax norr om Dominica. Generellt på Dominica finns inga marinor utan man måste ankra på svaj utanför en strand. Det finns information i seglingsguideböckerna var det sedan är lämpligt att gå iland med en gummibåt. Det är dock alltid ett äventyr att närma sig en strand eller en låg jollebrygga när svallsjön kommer in mot land. Dessutom måste man ha en plan för hur gummibåten kan ligga vid bryggan (om det finns någon) utan att den går sönder om sjögången trycker in den under bryggan till exempel.

Per och jag fortsatte sedan norrut från Portsmouth upp till Les Saintes, en grupp öar strax söder om Guadelope. Här kunde vi checka in i Frankrike och EU igen. Inga myndighetspersoner finns om kontrollerar att allt är rätt. Man gör sin incheckning helt från en särskild dator som ofta finns hos marinor tex.

Vi gjorde ön, besökte Napoleonfortet som är en försvarsanläggning med underbar utsikt högt över staden på Les Saintes. Vi fortsatte sedan att segla upp till La Gosier, en liten ö på sydkusten på Guadelopes Grand Terre. Fint vatten och sköna stränder. Efter en dag gick vi in till en marina i Pointe a Pitre, huvudorten på Guadelope. Det var en fin fransk marina med alla faciliteter. Vi hyrde bil två dagar och såg Guadelopes Basse Terre den första dagen och Grand Terre den andra dagen. Basse Terre och Grand Terre är två delar av Guadelope som delas av en kanal mellan dessa. Basse *Terre är mycket hög och Grand Terre är en flack låg del med mycket plantager.

Den 6 april lämnade Per mig på Guadelope och flög hem till Sverige via Paris. Jag har nu några dagar att göra en del underhåll på båten tills min andra bror Hans och hans hustru Helene anländer till Dominica den 11 april där de mönstrar på.

Lite bilder också




  • Comments(0)//aliena.guste.se/#post88
« PreviousNext »