Aliena II

Aliena II

Om Aliena II - segling till Västindien

Losskastning sker söndagen den 30 juni 2013 kl 12.00.

Första etappen går till Mem/Söderköping för att gå Göta kanal

Om ni vill kunna lämna kommentarer (vilket jag skulle uppskatta) på innehållet vill jag att ni skickar en förfrågan till mig så lägger jag in er. Det blir som en enkel inloggning. Maila till jan@guste.se

2015-07-23 – 08-02 Brantevik – Saltsjö-Boo

ResebrevPosted by Jan Guste Fri, January 29, 2016 16:19

Förra resebrevet slutade med att Ute, Linn och jag anlänt Brantevik som var första svenska hamn. Den 23 juli

tackade vi Staffan och Britta och kastade loss för att segla till Allinge på Bornholm. Vi förtöjde mitt på dagen i den redan då ganska välbesökta hamnen. Vi hamnade på utsidan av en annan svensk båt. Trots att vi tyckte att det var ganska fullt när vi kom så kom det säkert ytterligare 15 båtar till. Alla försökte hjälpa till så att det blev bra.

Vi låg där något dygn och vi satte sedan kurs en tidig morgon mot Grönhögen på Öland. Linn hade en klasskompis vars föräldrar hade ett sommarhus på södra Öland i byn Össby. Denna dag var det ganska svaga vindar från syd men vi ömsom seglade och stöttade med motor under den 76 M långa etappen och förtöjde vid midnatt i Grönhögen. Det är alltid lite spännande (läs ängsligt) att gå in i en främmande hamn när det är totalmörkt med det gick bra pga gott väder.

Nästa dag fick vi besök av familjen Harder Palerius och vi blev inbjudna att komma till deras hus och tillbringade hela dagen och kvällen hos dem. Mycket trevligt. Vi låg i Grönhögen två nätter då vi fick en rejäl sommarkuling från SV. Det hade varit oklokt att lämna hamnen i pålandsvind så vi väntade och gick den 27 juli upp till Kalmar.

I Kalmar gick Linn och jag på Kalmar Läns museum för att titta på ”Stora kronan-utställningen”. Stora Kronan var ett regalskepp som exploderade och sjönk öster om Öland i ett slag mellan svenska flottan och den dansk-holländska flottan 1 juni 1676. 800 man ombord på St Kronan omkom. Vraket hittades av Anders Franzen i början av 1980-talet och har varit föremål för marinarkeologiska utgrävningar sedan dess. Själv har jag dykt på St Kronan i tjänsten på slutet av 1980-talet och början av 1990-talet och varit med att bärga kanske ett 10-tal kanoner, vardera 3 – 5 ton styck. Intressant besök, det tyck te också Linn som fick ett stycke svensk stormaktshistoria. För övrigt måste jag passa på att framhålla den fina gästhamnen som Kalmar hamn driver. Snyggt och välskött överallt.

Vi for sedan vidare norrut i Kalmarsund och ankrade på svaj i skärgården strax nordost om Mönsterås. Det luktade lite från pappersbruket i närheten.

Efter en natt där kunde vi segla vidare upp till Västervik där vi förtöjde i gästhamnen. Vi hade just kommit dit och satt och fikade på ett ställe i gästhamnen då det kommer fram några personer och frågar om vi är Jan Guste med familj som seglat från Västindien och hem. Vi svarade jakande på det och de presenterade sig som ett reportageteam från Västervikstidningen och ville skriva en artikel om mitt äventyr. Så blev det och det publicerades en välskriven artikel i Västervikstidningen en tid senare.

Nu var vi inne skärgårdarna och seglade norrut i de vackra men smala lederna upp mot Fyrudden utanför Valdemarsvik. Vi låg där endast några timmar på natten och gick tidigt nästa morgon norrut då vi hade fått en inbjudan från min brorsson Fredriks fästmö Johannas familj som hade ett jättefint ställe på en ö utanför Arkösund. Vi förtöjde där på förmiddagen och hade en fin fikastund med dem innan vi gick vidare norrut i lederna. Vi gick ut via Hävringe och satte kurs mot Landsort. Mitt mellan Hävringe och Landsorts fick jag syn på något som bröt av horisonten. Jag har efter mångårig tjänstgöring till sjöss utvecklat en förmåga att se avvikelser som i detta fallet gjorde att jag såg något någon distansminut ut mot styrbord.

Jag styrde ditåt och upptäckte en gummibåt drivande med fånglinan nere i vattnet. Årorna var snyggt surrade som de skulle. Jag insåg att det handlade inte om en sjöolycka utan någon hade haft den lilla gummibåten på bogsering och inte observerat att knopen gått upp och att gummibåten var på drift. Jag kontaktade direkt Stockholm Radio och sjöräddningscentralen Sweden Rescue om min observation. Jag berättade att jag tog gummibåten på bogsering och sade att jag kommer att anmäla sjöfyndet till polisen för vidare handläggning.

När vi passerade landsorts fyr den 31 juli så var vi äntligen inne i Stockholms skärgård igen. Vi passerade här den 4 juli 2013 när vi var på väg söderut mot Västindien. Det är lite drygt två år sedan. Det kändes verkligen speciellt att passera här igen efter två år.

Vi kom i alla fall till Nynäshamns fina gästhamn och köpte lite rökt fisk på Rökeriet i Nynäshamn. Magen förtärdes ute på bryggorna i strålande härlig sol.

Nästa dag den 1 augusti avgick vi Nynäshamn mot Dalarö. Vi hade stämt träff med kompisarna Sölve och Margrit att vi skulle ses i Askfatshamnen och vi förtöjde där efter en fin segling på Mysingen. Vi blev bjudna å en underbar middag på restaurangen i Askfatshamnen av Sölve och Margrit. Hjärtligt tack. Mycket generöst och trevligt.

Den 2 augusti lämnade vi Askfatshamnen och begav oss mot Tyresö-Brevik där den nära släkten bestående av mor, bröder, barn etc mötte upp på familjens landställe. Det blev en välkomnande lunch där. Kändes fantastiskt härligt att vara där och nästan hemma nu.

Under eftermiddagen gick vi vidare mot hemmahamnen och kl 18.15 den 2 augusti 2015 förtöjde vi hemma i Lövbergaviken. Båten hade varit bort i ca 25 månader och avverkat ca 15000 M. Det är förmodligen ca 10 gånger mer än de flesta gör på en säsong hemmavid.

Nu återstår en del arbeten med båten som har fått en del slitageskador som måste åtgärdas men i huvudsak har allt fungerat bra och nu har jag en massa minnen som är sparade tex på denna blogg men också i alla ca 5000 bilder jag har i datorn.

Tack alla för att ni velat dela denna upplevelse med mig.

Bilder kommer här

Bild 1. Förtöjning i Allinge hamn Bornholm

Bild 2. Danska flaggan i Allinge

Bild 3. Linn och Ute på promenad i Allinge

Bild 4. Linn framför en av 5-tonskanonerna från Stora kronan på Kalmar läns museum

Bild 5. Framför museet

Bild 6. Interiörbild från museet

Bild 7. Västerviks gästhamn

Bild 8. Linn och Ute i Västervik

Bild 9. Janne och Linn i Västervik

Bild 10. Passerat pricken ”Kejsaren” strax syd om Arkösund

Bild 11. Johannas familj på sitt fina ställe utanför Arkösund

Bild 12. Drivande gummibåt mellan Hävringe och Landsort

Bild 13. Passerat Landsorts fyr

Bild 14. Förtöjt Nynäshamns gästhamn

Bild 15. Matpaus på bryggorna utanför Rökeriet Nynäshamn

Bild 16. Välkomstlunch med släkten på Tyresö-Brevik

Bild 17. På väg in i hemmahamnen Lövbergavikens sjösällskap



  • Comments(0)//aliena.guste.se/#post103

2015-07-13 -- 23 Cuxhafen - Brantevik

ResebrevPosted by Jan Guste Fri, January 29, 2016 14:48

Förra resebrevet slutade med att Linn och jag kommit till Cuxhafen i Elbes mynning och dit skulle Ute komma.

Ute dök upp den 14 juli efter att ha tillbringat en natt hos sin kusin Beate som bor i Hamburg. Det var en efterlängtad Ute som kom. Jag hade inte träffat henne sen i Bahamas i april och Linn hade inte sett sin mamma sedan midsommar.

Vi avgick omgående då tidvattnet precis skulle vända ut och vi gick för motor den 16 M långa etappen mot slussen vid Brunsbuttel, infarten till Kielkanalen. På Elbe är det trafik hela tiden men det gick bra om man höll sig väl till styrbord i leden.

Utanför Brunsbuttel såg vi att slussen just släppt ut ett gäng segelbåtar och flera av dem hade svenska flaggor. Vi kunde ana att flera var på väg långt, kanske till Västindien där vi själva varit. Kielkanalen är en viktig transportled för handelsfartyg som kan korta sin resa från eller till Östersjön. Fartygen sparar 280 M på att ta Kielkanalen. Fartygen kan ha ett max djupgående på 9,5 meter och får ha en maxbredd på 32,5 meter. Vi mötte ett stort antal fartyg av imponerande storlek.

Vi förtöjde första natten i en liten sidokanal som leder till Giselau-kanalen. Det fanns inga direkta faciliteter men bra förtöjningsplatser och ingen sjögång. Nästa dag fortsatte vi till Rendsburg, en riktigt gammal stad med anor. I ett tidigt skede gick Kielkanalen genom Rendsburg och fortsatte ut till Nordsjön via floden Eider. Men mer än 100 år sedan byggdes nuvarande kanalsträckning ut och numera är passagen genom Rendsburg igenstängd. Det finns däremot flera trevliga marinor där nära staden som är väl värt ett besök.

Nästa dag gick vi vidare till slussen Holtenau vid Kiel och vi slussade ut i Östersjön och gick till en marina i Kiel. Härligt att vara i Östersjön igen. Vi låg där något dygn efter att ha upptäckt Kiel lite. Vi fortsatte en tidig morgon och gick med kurs mot Gedser på den danska ön Falster. Här fick vi ganska mycket vind på oss från västlig riktning men kunde förtöja i gästhamnen strax nordväst om färjehamnen. Det blåste säkert uppåt 12 – 14 m/s och förtöjningen för många var besvärlig, även för oss då hamnen låg oskyddad för vinden även om det var skydd för vågorna av vågbrytare.

Näst dag kunde vi avgå i en mer lagom vind och vi satte kurs upp mot Klintholm, en fiskehamn på ön Mön. Vi hade en fin segling dit i SV 5 – 7 m/s. Vi fick en bra förtöjningsplats i den charmiga hamnen. Vi hade i det här läget fått en inbjudan från en fd kollega, Staffan Kvarnström, som har ett sommarhus i Brantevik på Österlen. Vi bestämde oss för att det skulle bli vår första svenska hamn på mycket länge. Vi passerade först Möns klint som är lite berömd, och på sen eftermiddag den 21 juli förtöjde vi i Branteviks hamn och vi möttes av Staffan och Britta Kvarnström tillsammans med viss del av ortsbefolkningen och med salutkanon fick vi en mycket värdigt mottagande. Mycket uppskattat.

Staffan och Britta bjöd oss på en härlig middag i deras trädgård och vi fick nästa dag möjlighet att få lite sightseeing runt på Österlen. Vi besökte bla Glimmingehus, Skillinge och Simrishamn. I Simrishamn blev vi avsläppta för egen tid och proviantering. Vi kunde sedan ringa så hämtade Staffan oss. Riktigt uppskattat Staffan!

Bilder.

Nr 1 Här går vi in i slussen Brunsbuttel vid Elbe

Nr 2 Förtöjt i en sidokanal till Kielkanalen

Nr 3 Möte med stora handelsfartyg

Nr 4 Linn och Ute i Rendsburg

Nr 5 Ett torg i Rendsburg

Nr 6 Fler fartyg i kanalen

Nr 7. Framme i Kiel

Nr 8. Klintholm på Mön

Nr 9. Möns klint

Nr 10 Brantevik, första svenska hamn. Staffan och Britta hälsar oss välkomna

Nr 11 Segelskeppet Hoppet som normalt ligger i Brantevik

Nr 12 Segelskeppet Hoppet

N 13 Glimmingehus

N 14. Aliena II i Brantevik

Nr 15 Aliena II i Brantevik

Nr 16 Staffan vinkar av oss



  • Comments(0)//aliena.guste.se/#post102

Bloggtext 2015-07-03 – 12 Amsterdam - Cuxhafen

ResebrevPosted by Jan Guste Fri, January 29, 2016 12:15

Förra resebrevet slutade med att Anna och barnbarnen Nella och Elton just lämnat båten i Amsterdam för att ta flyget hem till Stockholm.

Den 4 juli skulle våra vänner Joachim och Inger dyka upp i Amsterdam och vara med i de holländska kanalerna upp till Cuxhafen vid Elbes mynning. Det var en riktig värmebölja på mellan 30 – 32 grader i Amsterdam och det gick knappt att vara i solen. Alla sökte sig till skuggan eller till vattnet. Inger och Joachim anlände med buss från Hamburg där de lämnat sin bil. Linn och jag mötte dem utanför centralstationen i Amsterdam och de hade rätt mycket bagage med sig. De bar både Utes bagage och en sjösäck till mig med skoteroverall om det skulle bli kallt på Östersjön. Dessutom sitt eget bagage om det var imponerande att se hur mycket de fått med sig.

Efter att de installerats ombord gick vi på stan för att kolla lite på Amsterdam. Vi upptäckte en massa mysiga kanaler och då det var så varmt i Amsterdam var det en mängd mindre båtar som åkte i kanalerna för att få lite svalka. På ett ställe fanns det en pizzeria i ett hål i väggen i en kanal och det var bara att beställa en pizzas och ta ett varv runt kvarteret med båten och hämta den 10 minuter senare. På et annat ställe hade några påhittiga människor tagit ut små barnpooler på trottoaren och fyllt dem med vatten och svalkade sig där med en god Amstel i handen. På ett torg såg vi att en grupp om 50 – 70 människor samlades på cykel för att manifestera något. Alla var spritt språngande nakna och Linn undrade varför de inte hade några kläder på sig.

Den 5 juli lämnade vi Amsterdam och gav oss ut på kanalen. Vi passerade en sluss och en bro och sedan var vi ute på ett större vattenområde som heter Markermeer. Det var ca 3 – 5 meter djupt och vi kunde sätta segel och ta oss upp till staden Enkhuizen. Det var jätte fint väder inledningsvis men ca 1 tim före inseglingen till slussen vid Enkhuizen fick vi en ordentlig regnby med kraftig vidnökning. Vi hörde på VHF at det var flera båtar i närområdet som hade problem. Vi tog oss i alla fall in i Enkhuizen och förtöjde där i solsken igen. Det var en fin gammal stad med anor från åtminstone 1600-talet. Vi hade nu slussat ut i Ijsselmeer, den stora uppdämda innansjön i Holland. Endast en stor vall mot Nordsjön hindrar Nordsjön från att dränka större delen av Holland. Vi seglade sedan mot Lemmer, en liten stad i nordöstra delen av Ijsselmeer. Där börjar ”Stående mastrutten”. Detta innebär att man kan ta sig fram på kanalerna utan att behöva masta av. De öppnar broar när det behövs.

Vi fortsatte in i kanalsystemet och förtöjde i den lilla byn Uitvellingerga. De hade en liten kaj i byn och det fanns toaletter och dusch också. Ingen kom för att ta betalt så vi fortsatte nästa dag. Först passerade vi staden Leeuwarden och förtöjde senare i staden Dokkum. Vi hade nog passerat ca 20 broar andra dagen. Särskilt i Dokkum hade de ett system att en brovakt passade två broar och han cyklade mellan broarna. Vid den första eller sista bron tog han betalt genom att skicka ner en träsko med ett metspö och summan att betala var ca 7 Euro eller så för två broar. Det var lite spektakulärt. I Dokkum såg vi också några fina väderkvarnar och en av dem var i drift, dvs vinarna snurrade. Vi gick upp till väderkvarnen och det var ett muséum och kvarnen hade renoverats till driftsdugligt skick. Det var intressant att se alla rörliga delar. Imponerande teknik och det mesta av tekniken i trä.

Från Dokkum gick vi vidare till Groningen men först måste vi ut lite i en flodmynning vid Lauwersoog. Kanalen hade övergått till en vindlande flodmynning med grundbankar. Vi girade styrbord och kunde återigen på in i kanalen vid Zoutkamp där vi tog en marina. Dagen därpå gick vi vidare mot Groningen och vi förtöjde i en marina där vid kvällskvisten. Inger och Joachim hade börjat få lite tidsbrist och bestämde sig för att mönstra av i Groningen och de tog ett tåg till Hamburg nästa morgon den 10 juli. Linn och jag var då själva och vi fortsatte till Delfziel, en dagsresa längre bort. Delfziel har en sjösluss som gör att man kommer ut i Nordsjön igen. Vi förtöjde i en bra marina igen. Nästa dag fortsatte vi ut ur Delfziel och kunde efter ett tag börja segla. Vi passerade Borkum men det var för tidigt att förtöja för kvällen. Vi seglade på strax utanför revet Borkum Riff (som i tobakssorten) och fortsatte till ön Langeoog. På vägen dit hade vi kontakt på VHF med familjen Bengs på sin båt MARMELAD från Uddevalla. Vi låg lite före dem och jag kunde berätta att vattendjupet vid infarten till Langeoog var minst 4 meter vid högvatten. Vi kom dit först och familjen Bengs kom en tim senare. Hamnen i Langeoog blir nästan helt torr vid ebb och jag kollade med andra båtar som var större än min och de sa att de kommer att ligga kvar. ”Man sjunker ner i dyn men det är så mjukt att man inget märker”. På natten blev det ebb och vi märkte inget av det och nästa morgon var det högvatten igen. Jag hade stängt sjövattenintaget till sjökylvattnet för motorn så att inget smutsvatten skulle komma in där. Allt gick bra. Nästa dag blev det segling till Cuxhafen utefter de ostfrisiska öarna som Langeoog tillhör. Som vanligt en enorm trafik av handelsfartyg. Vi förtöjde i Cuxhafen på kvällen den 12 juli kl 19.45.

Den 14 juli kom Ute till Cuxhafen och det var väldigt härligt att träffa henne både för mig och Linn.

Bilder.

Nr 1 Vår nya besättning i Amsterdam Joachim och Inger

Nr 2 Över stora kanalen i Amsterdam finns fina och frekventa gratisfärjor

Nr 3 En av Amsterdams kanaler

Nr 4 En annan kanal i Amsterdam

Nr 5 Linn står på en av broarna i Amsterdam

Nr 6 Nu är vi på väg in i den stora innansjön Markermeer ost om Amsterdam

Nr 7. Här seglar vi på Markermeer

Nr 8. Överstyrman Joachim

Nr 9. Förtöjt i staden Einkhuizen och därmed har vi slussat in i den andra stora innansjön Ijsselmeer

Nr 10. Nu har vi gått in i ”Den stående mastrutten”. En typisk kanalbank med böljande fält och lukt av kogödsel

Nr 11. En bild på en förtöjningsplats i en liten by vi passerade. Det fanns lite faciliteter i form av en toalett och en soptunna men det var nog allt.

Nr 12. Vi har nått staten Dokkum. En hel del broar skall passeras.

N 13. I staden Dokkum fanns en väderkvarn som kördes ibland för turisterna. Tekniken fungerade fortfarande.

N 14. Ett av de gamla fina husen i Dokkum

Nr 15. Nu är vi ute i Nordsjön igen med tidvattnet som strömmar runt bojar och prickar

Nr 16. Linn och jag förtöjt i hamnen Langeoog

Nr 17. Langeoog

Nr 18. Langeoog

Nr 19. Mycket sjöfart till sjöss.





  • Comments(2)//aliena.guste.se/#post101

2015-06-21--07-02 Southampton -Amsterdam

ResebrevPosted by Jan Guste Thu, August 20, 2015 16:02

Förra resebrevet slutade med att Anna, Linn och barnbarnen Nella och Elton just klivit av flygbussen i Southampton den 21 juni för att mönstra på för segling till Amsterdam.

Självklart var det ett kärt återseende, särskilt min 10-åriga dotter Linn har saknat mig mycket och det har varit ömsesidigt. Nu skulle Linn vara med mig resten av sitt sommarlov.

Den 22 juni lämnade vi Southampton för att segla den 20 M långa seglatsen till Portsmouth. Portsmouth ligger nära Isle of Wight och det är också omfattande sjötrafik från Portsmouth ut till Isle of Wight och tvärtom. Det är inte bara vanliga färjor utan också stora svävare. När vi passerade the Solent, som är farvattnet mellan Isle of Wight och fastlandet, var det för dagen kappsegling och många båtar var i farten i området.

Vi gick in i den lilla förträngningen vid infarten till Portsmouth och jag gick ut och höll min styrbordssida i farleden då det var omfattande trafik i sundet. Det dröjde inte länge förrän en polisbåt kom upp utefter sidan på oss och ville tala med oss på VHF. Han meddelade att det var förbjudet för fritidsbåtar att gå på styrbordssidan. Fritidsbåtar, både på in och utgående, måste hålla sig på västra (babord) sidan av farleden. Jag svarade att jag inte visste om det och han lät mig gå över på rätt sida utan vidare åtgärd. Jag såg sedan en liten notis i sjökortet som berättade detta som jag ej uppmärksammat. Lite pinsamt må jag säga.

Vi förtöjde på den fina marinan Haslar i Portsmouth. Den låg inte på samma sida som själva staden utan man fick ta en personfärja över hamnområdet för att ta sig till staden. Anna hade tidigare haft kontakt med en äldre engelsk seglare (Laurie tror jag att han heter) som vi träffade på Antigua våren 2014. Han bodde i närheten av Portsmouth och han och hans hustru mötte oss i Portmouth och vi åt en trevlig middag tillsammans på en restaurang.

Portsmouth är också en gammal flottbas med varvstraditioner. Inom den gamla basens område låg några intressanta fartyg som Linn och jag gjorde besök på. Vi började med att besöka HMS WARRIOR, ett seglande krigsfartyg i stål som byggdes 1863 och var operativ till 1883. Det hade hjälpmotor. Det var vid den tiden världens kraftfullaste krigsskepp men blev snabbt omodernt då ångdriften tog över helt. Nästa fartyg vi såg på var HMS VICTORY, Lord Nelsons flaggskepp. Fartyget var likt vårt eget WASA. HMS VICTORY byggdes 1765 och var operativ fram till 1812. 1922 räddades hon och blev ett muséefartyg. Slutligen besökte vi MARY ROSE, ett fartyg som byggdes i början på 1500-talet och var i operativ drift under första hälften av 1500-talet. Hon sjönk vid en strid med franska örlogsfartyg 19 juli 1545 mellan Portsmouth och Isle of Wight i the Solent. Hon återupptäcktes 1971 och bärgades 1982 och står på land under konservering. Hon är i mycket dåligt skick och man arbetar med att konservera fartyget enligt samma metod som WASA.

Vi fortsatte vår seglats från Portsmouth och gjorde en nattsegling till Brighton. Marinan ligger strax öster om staden och man får använda sig av en liten museijärnväg eller buss för att ta sig till stan. Vi tog museijärnvägen och besökte en fin ”amusement park” på piren i Brighton. Barnen älskade att åka på alla attraktioner. Vi tog bussen tillbaka. Nästa dag seglade vi vidare mot Dover, ca 70 M bort. Vi hade jättefint väder dessa dagar.

Seglatsen till Dover blev också en nattsegling och vi förtöjde i Dover på morgonen den 26 juni. Vi gjorde Dover, som har en fin liten stadskärna. Dagen därpå tidigt på morgonen lämnade vi Dover för att ta oss över Dover strait, den smalaste delen av engelska kanalen. Det är en enorm trafik både tvärs över kanalen men framför allt i ost/västlig riktning. Man får endast passera trafikseparationszonerna i 90 graders vinkel. Vi gick över kanalen tillsammans med en annan svensk båt och allt gick bra. Lagom vind för segling. Väl över på franska sidan kunde vi gira upp i ”inshore traffic zone”. Vi seglade upp ända till Belgiska Zeebrugge och förtöjde där på kvällen i Zeebrugge yacht club.

På eftermiddagen nästa dag seglade vi vidare den 87 M långa etappen till Ijmuiden, infartshamnen till Amsterdam. Det blev en nattsegling (som är en fördel då alla barn sover) och vi passerade de stora infartslederna till Rotterdam och Europort. Utanför dessa hamnar är det en enorm trafikintensitet och vi fritidsbåtar får endast korsa över lederna med försiktighet och skyldighet att hålla undan för kommersiell sjöfart. Vi observerade också mängder med vindkraftsparker. Upp till 70 vindkraftsverk i varje park. Dessa var ej med i sjökortet heller så det var lite spännande. Vid ett tillfälle utanför Hollands kust var jag tvungen att ropa upp Netherlands Coast Guard för att få lite råd. Det gick bra och vi förtöjde i Sea port marina i Ijmuiden kl 0730 den 29 juni.

Det var underbart väder med dagstemperaturer upp till 30 grader och vi beslöt oss för att vara kvar i Ijmuiden några dagar och njuta av sol och bad innan vi gjorde den sista förflyttningen in till Amsterdam via Nordzeekanal.

Den 2 juli kastade vi loss och gick med motor den 16 M långa sträckan in till Amsterdam. Vi fick först slussa in i kanalen vid Ijmuiden och sedan fortsatte vi mot Sixhaven marina i Amsterdam och vi förtöjde där vid 14-tiden. Om det var varmt ute vid kusten var det enormt varmt inne i Amsterdam då det inte fläktar så mycket. Anna och barnen packade ihop sina saker och lämnade oss på eftermiddagen för att åka till Schiphol för att flyga hem till Stockholm.

Lite bilder igen:

1. Min nya besättning i Southampton Anna, Linn, Nella och Elton

2. Svävare på väg från Isle of Wight till Portsmouth

3. Aliena II förtöjd i Portsmouth

4. På väg med personfärjan över hamnområdet till Portsmouth

5. Portsmouth Historic Dockyard

6. Ombord på HMS WARRIOR

7. Ombord på HMS WARRIOR

8. Ombord på HMS WARRIOR

9. HMS VICTORY

10. Handelsfartyg på The Solent

11. Engelska sydkusten

12. Moster Linn och Nella

13. Aliena II förtöjt Ijmuiden

14. Många fraktpråmar på Nordzeekanal mellan Ijmuiden och Amsterdam




  • Comments(0)//aliena.guste.se/#post100

2015-06-10--21 Falmouth England - Southampton

ResebrevPosted by Jan Guste Thu, August 20, 2015 09:50

Förra resebrevet slutade med att vi just anlänt Falmouth i Cornwall på Englands sydvästra udde efter 11 dygn till sjöss.

Efter sedvanlig rengöring ombord efter en längre seglats mönstrade Amelie av den 8 juni. Hon hade för avsikt att ta ett tåg till London för att hälsa på någon släkting som bodde där. Totte och jag gjorde en dagsutflykt i Falmouth som har en intressant sjöfartshistoria. Som många andra äldre sjöfartsstäder fanns försvarsanläggningar vid infarten.

Efter bunkring av dieselolja lämnade Totte och jag Falmouth för att ta oss vidare österut utefter engelska sydkusten. Första hamnen blev Howey, en fin liten hamn som låg i en flodmynning. Vi gick också iland för att titta på den gamla staden med anor från 1600-talet. Från Howey seglade vi vidare mot Plymouth. Plymouth har en flottbas som präglar stan ganska mycket. Det är många sjömän från flottan på stan och utanför hamnen övar en mängd flottenheter. Totte började få ont om tid och hade bokat ett flyg så han behövde mönstra av i Plymouth för att hinna med det.

När Totte gått iland tog jag båten till en annan marina för att torrsätta båten för bottenrengöring. Det hade börjat växa en del trots bottenfärgen men högtryckstvätten hade inga svårigheter att göra rent.

Den 14 juni lämnade jag Plymouth för att själv börja segla mot Southampton dit mina döttrar Anna och Linn samt barnbarnen Nella och Elton skulle anlända den 21 juni. Jag hade ganska gott om tid och tänkte dagsegla utefter kusten. Första hamnen efter Plymouth blev det välkända Torquay. Seglingen blev odramatisk med sydvästliga vindar. Enda utmaningarna var att försöka pricka in så att man inte fick för mycket motström när tidvattnet vände. Det fanns vissa uddar som passerades där det var ett sk ”race”, dvs strömmen fick en ökad hastighet pga bottentopografin och då vind och ström går emot varandra blir vågorna mycket oroliga.

Torquay var en fin liten stad och det är ju en känd badort tillsammans med Brighton. Torquay hade också en del kappseglingar och en sådan väntades strax efter att jag lämnade för att segla vidare mot Weymouth. Weymouth låg också i en flodmynning och de märktes att staden hade rätt så gamla anor. Den var riktigt genuin med vackra gamla byggnader och den försvarades självfallet förr i världen också av en försvarsanläggning på ena sidan av flodmynningen.

Från Weymouth gick seglatsen vidare till Poole som ligger nära Bournemouth. Poole ligger rätt långt in i en skyddad vik med ett smalt entrésund. Där det är som trängst är det ofta strömt, ca 4 knop om man inte prickat in passagen precis närtidvattenströmmen vänder. Från Poole seglade jag sedan vidare till Yarmouth på Isle of Wight. Min avsikt var att fira midsommar där. På väg från Poole till Yarmouth måste man passera Isle of Wights kända sydvästra udde, The Needles. The Needles består av några små vassa öar som ligger i anslutning till Isle of Wight. Vid passagen där är det också mycket smalt mellan The Needles och en grundbank och här var vattnet mycket oroligt pga den starka tidvattenströmmen. Lyckligtvis hade jag planerat färden så att jag skulle få medström här och jag förflyttade mig med ca 10 knop över grund. Så på midsommarafton den 19 juni gled jag in i den fina lilla hamnen Yarmouth. Jag möttes av en harbour master i sin båt och han guidade mig in till en fin långsidesförtöjning. Det var strålande sol och lagom varmt och jag hade förstått att midsommarvädret i Sverige var betydligt sämre än vad jag fick. Jag gjorde en tur på stan och provianterade lite, bla lite jordgubbar som efterrätt till middagen. Några timmar efter att jag anlände så såg jag att en annan segelbåt manövrerade väldigt illa inne i hamnen. Den höll flera gånger på att köra på andra båtar, delvis pga den ström som hamnen påverkades. Jag var nere i båten en kort stund och när jag tittade upp såg jag att den andra segelbåten var mycket nära aktern på min båt. Den var så nära att mitt vindroder tog i hans båt och hade han kommit med en annan vinkel hade mitt vindroder havererat. Då hade det kostat honom 30.000 kr. I nästa stund ville han lägga sig på utsidan av mig och jag var inte jättepigg på det men man har inte så mycket val så jag tog emot hans tampar. Han bad lite om ursäkt så det kändes lite bättre för mig efter det. Det är verkligen stor skillnad på hur väl folk kan manövrera sin båt. I hans fall hade han mycket att lära.

Midsommarmiddagen bestod en fin oxfilébit med kokt potatis och jordgubbar till efterrätt. Det var helt OK. På midsommardagen förflyttade jag mig med båten från Yarmouth till Southampton, en sträcka på ca 15 M. Under vägen till passerades jag av en mängd både fritidsfartyg men framförallt handelsfartyg av olika slag. Minst en gång i halvtimmen passerade också snabbgående katamaraner i 30 knop som körde passagerare mellan Southampton till Isle of Wight. Det var skönt att förtöja på Town Quay Marina mitt i stan Southampton på midsommardagen. Det var en fin marina med alla faciliteter. På söndagen hade jag tvättstuga för att allt skulle vara rent tills Anna och barnen skulle komma på eftermiddagen.

Jag mötte dem vid flygbussterminalen vid 18-tiden och då hade jag inte träffat Anna och Linn sedan i mars och barnbarnen Nella och Elton inte sedan jul. Det var ett kärt återseende men nu var vi riktigt många ombord. Två vuxna och tre barn.

Och så lite bilder:

Bild 1. Från pontonbryggan på marinan i Falmouth

Bild 2. Ett av försvarsanläggningarna vid infarten till Falmouth

Bild 3. Förtöjning Howey

Bild 4. Totte mönstrar av i Plymouth

Bild 5. Båten spolas av med högtryck i Plymouth

Bild 6. Förtöjning Torquay

Bild 7. Torquay

Bild 8. Weymouth

Bild 9. Kust strax söder om Poole med vita klippor

Bild 10. The Needles på Isle of Wight

Bild 11. The Needles på Isle of Wight

Bild 12. Förtöjning I Yarmouth

Bild 13. Den engelska segelbåten som höll på att förstöra mitt vindroder

Bild 14. Midsommarmiddagen

Bild 15. Midsommardessert

Bild 16. Snabbgående katamaran er syd om Southampton

Bild 17. Stora fartyg i Southampton

Bild 18. Förtöjning Town Quay Marina Southampton

Bild 19. Linn, Anna, Nella och Elton går av bussen



  • Comments(0)//aliena.guste.se/#post99

2015-05-25--2015-06-07 Horta Azorerna - Falmouth England

ResebrevPosted by Jan Guste Tue, June 09, 2015 18:47

Förra resebrevet slutade med att vi förberedde vår avsegling från Horta på Azorerna med lite teknikjobb samt proviantering och matlagning för infrysning. Vi gjorde också en utflykt runt ön Faial med hyrbil.

Paketet från Sleipner i Sverige med reservdelarna till spisen dök trots allt upp efter 14 dagar på sin resa genom Europa. Vi monterade nytt glödstift och ny bränslepump. Trots detta ville spisen inte starta. Sleipner i Strömstad trodde att det var ett kretskortfel så då bestämde vi oss för att strunta i dieselspisen så länge så jag köpte en gasoltub med vidhörande gasbrännare av campingmodell så att vi med en låga kunde laga enklare mat ombord. Vi fick till en anordning så att tuben satt fast i sjögången men kastrullen var man tvungen att hålla i med en hand hela tiden.

Bille mönstrade av i Horta då han hade en son som skulle gifta sig den 6 juni. Några dagar innan losskastning kom den tyska kvinnan Amelie förbi vår båt och frågade om vi behövde en extra hand till Falmouth då Bille skulle mönstra av. Jag är generellt emot att ta ombord människor man inte känner och som man inte vet om man funkar ihop med men då det är lättare att vara tre än två på en 11 – 13 dygns resa så funderade jag en stund efter att hon berättat vad hon hade för erfarenheter tidigare och bestämde mig för att erbjuda henne att få delta ombord till England. Hon flyttade ombord samma dag som Bille lämnade oss, dvs dagen innan vår avsegling mot England.

Efter avslutad proviantering och säkerhetsgenomgång ombord kunde vi så lämna Horta på Azorerna 27 maj kl 18.30 efter sedvanlig utklarering och. Vi hade kollat in ett ganska bra, men inte perfekt, väderfönster. Vi hade inledningsvis nordostliga vindar 6 – 9 m/s så vi seglade bidevind för styrbords halsar rätt i nord de första tre dygnen. Därefter vred vinden över till behagliga väst 6 – 8 m/s och vi kunde börja gira upp mer mot England som låg i nordostlig riktning. Vi hade enorm hjälp av broder Hans som guidade oss mellan lågtryck och högtryck med hjälp av satellittelefonen. Endast en natt hade vi en kuling upp till 15 – 17 m/s men den hade hans varnat för och vi hade tagit in två rev i storen och minskat genuan radikalt så vi var förberedda när den kom. Den blev helt odramatisk.

Slående var att vattentemperaturen när vi lämnade Horta var 20 grader. Allteftersom vi kom mer norrut i nordatlanten så sjönk temperaturen och när vi var några dygn från England var den nere på 14 grader. Detta innebär ju att det blir obetydligt varmare i ruffen på nätterna när solen inte värmer så vi frös faktiskt ordentligt på nätterna. När man sov hade man alla kläder man hade på sig och två filtar för att kunna sova.

Vi såg en del delfiner som lekte runt båten men också ett djur som var större än flasknosdelfiner och de simmade också i stim runt båten fast på lite längre avstånd än delfinerna som leker runt båten på ett helt annat sätt. De kan ha varit någon form av mindre valar eventuellt.

Lördagen den 6 juni kl 0900 passerade vi position 49*20,6N 008*34,0W och för snart två år sedan passerade jag denna punkt på väg från Kinsale på södra Irland till La Coruna i norra Spanien. Nu är cirkeln sluten på denna långa seglats.

Nästa dag den 7 juni kl 09.00 fick vi land i sikte om babord, nämligen Lands End på Cornwalls och Englands sydvästra udde. Det är alltid häftigt att få land i sikte efter så många dygn till sjöss. Det är så oändligt med vatten därute och flera tusen meter djupt är det också.

Kl 1500 samma dag var vi under gång med motor mot Falmouth i den stiltje som rådde och du kom snabbt en stor RIB med fyra svartklädda personer ombord upp på sidan av oss och presenterade sig som BORDERFORCE och de avsåg att komma ombord för en kontrollvisitation. De ställde direkt frågor om hur många vi var ombord och sedan klättrade två man ner i ruffen för att kontrollera att vi inte hade någon extra person gömd nere i ruffen. När vår båt var säkrad tog ledaren för bordningsstyrkan alla uppgifter på oss ombord samt vilken färdväg vi haft och vilka länder vi besökt. Särskilt uppmärksam blev ledaren på vår kvinnliga besättningsmedlem som mönstrat på i Horta två dagar före vår avsegling. De var ytterst professionella och ställde sk ”profilerande frågor” för att utröna om det vi berättade kunde vara rimligt och inte motsägelsefullt. Tillvägagångssättet är precis som jag själv känner igen från min tid som aktiv i myndighetsutövning i liknande situationer. Det är alltid intressant att se andra arbeta med det man själv hållit på med. Jag var imponerad över deras professionella uppträdande. Då frågan kom vad vi hade för yrken berättade jag min bakgrund och det gjorde allt något mer uppsluppet men fortfarande seriöst.

Vi förtöjde i alla fall i Falmouth haven marina mitt i stan kl 18.00 UTC oc h vi vred fram klockan en timme för att få fram engelsk lokal sommartid som då blev 19.00. Kl 20.00 satt vi på en Fish And Chipsrestaurang och avnjöt denna brittiska måltid med en Cornwall Lager därtill. Det hade tagit oss precis 11 dygn från Horta till Falmouth. Vi hade kalkylerat med 13 – 14 dygn för de ca 1300 – 1400 M så vi är jättenöjda. Nu vila, städa och kolla på Falmouth.

Lite bilder

  1. Här monterar vi vårt campingkök så seriöst det går
  2. Avgående besättning Bille och pågående besättning Amelie
  3. Bille mönstrar av med väskan packad
  4. Så här fin blev vår logga/hälsning på en av alla murar i Horta hamn
  5. Här är besättningen från Nassau Bahamas till Horta på Azorerna framför vår logga
  6. Här är en bild på det trilskande kretskortet till dieselspisen. Nytt kommer till Southampton med dottern
  7. Strax efter avgång Horta mot England. Horta i bakgrunden
  8. Totte lagar mat
  9. Under segel en fin dag
  10. England börjar närma sig på plottern
  11. Brittiska BORDERFORCE moderfartyg
  12. Bordningsstyrkan från BORDERFORCE
  13. Vi närmar oss Falmouth
  14. St Anthony Head lighthouse vid infarten till Falmouth
  15. Fish and chips och en god English lager efter förtöjning



  • Comments(0)//aliena.guste.se/#post98

2015-04-27--05-20 Bermuda - Horta Azorerna

ResebrevPosted by Jan Guste Wed, May 20, 2015 23:22

Förra resebrevet slutade med att min Atlantbesättning Bille, Totte och jag själv förberedde ALIENA II i St Georges harbour på Bermuda för att inleda delsträckan mellan Bermuda och Horta på ön Faial på Azorerna.

Bille och Totte hade ansvar för proviantering och matlagning. De lagade mat och frös in färdiga kötträtter som det bara var att koka pasta eller ris till och sedan värma. Vi hade krångel med vår dieselspis sedan Bahamas och nu på Bermuda såg det ut som att spisen aldrig ville starta mer. Grabbarna hade turligt nog gjort alla rätter men dagen innan avsegling den 16 april den hade vi ingen fungerande spis. Kylen och frysen var fulla med mat så vi behövde verkligen komma iväg. Det var söndagskväll och vi skickade iväg ett mail till Wallas i Finland för lite råd och dåd med vår spis. Vi hade dock inte tid att invänta något svar så vi började att plocka isär spisen utan instruktion för att se vad som kunde vara fel. Spisen har ju diesel som bränsle och diesel går ju inte att tända med tändsticka som bekant utan kräver mer värme än så. För att få spisen att fungera behövs bränsle i form av diesel, tändvärme i form av ett glödstift och en fläkt som ser till att få in förbränningsluft till förbränningskammaren. Dessutom skall också avgaserna ventileras bort genom avgasröret till utsidan av båten. Allt detta kräver ett litet kretskort som styr hela processen. Efter isärplockning, sotning och ihopmontering fick vi ändå inte spisen att starta. Via Ute hemma i Sverige har vi nu beställt nytt glödstift och ny bränslepump som förhoppningsvis levereras till Horta på Azorerna när vi kommit dit. För att kunna laga mat de ca 17 -20 dagarna inhandlades ett litet enlågigt campingkök som tejpades fast.

Vi klarerade ut från Bermuda 2015-04-27 och satte storsegel och genua 2 i den måttliga västliga vinden. Vi hade noterat att det skulle blåsa upp nästa dag mitt på dagen och hade tänkt att minska segel tidigt på morgonen. Vid kl 23 på kvällen så får vi en hastig vindökning från 5 – 7 m /s upp till 15 – 17 m/s och samtidigt ett vindvrid till nordväst så att det blir back i genuan som var spirad med spinnakerbom. Trycket blir så stort på spinbommen som hamnade mot babords undervant att spinnakerbommen gick rätt av. Vi försökte snabbt rulla in genuan men den hann blåsa sönder innan den var inrullad. Det var fortfarande hård vind, ca 15 – 17 m/s slör och vi hade inte revat storseglet vilket var otänkbart just då i den situationen. Vi seglade på med hög fart och stort tryck på storseglet och 1, 5 tim efter att spinnakerbommen gick av så gick storsegelbommen rätt av i höjd med kickstångens infästning i bommen. Vi lyckades bärga storseglet utan att det gick sönder vid de vassa kanterna runt brottet.

Vi hade nu inget segel uppe och vi startade motorn och bestämde oss för två saker. Dels att segla vidare mot Azorerna då det hade växt upp grov sjö som vi skulle behöva stångas med motor mot om vi skulle gå tillbaka till Bermuda. Vi hade också två segel kvar ombord, en genua 1 och en stormfock. Vi bestämde oss för att sätta stormfocken vid gryningen då det senare på tisdagen skulle bli hårdare västliga vindar igen.

Vi satte en ostlig kurs inledningsvis och vi fick en kuling ca 16 - 20 m/s på tisdag morgon med grov sjö akterifrån. Kulingen varade ca 24 timmar och det blev mycket blött. Därefter fick vi en lugnare passage ett antal dygn med en del stiltje och motorgång men även lagom vindar innan nästa kuling kom 10 dagar senare med V vindar upp till 20 m/s och grov sjö. Nu följde också en period med ganska lagom vindar men vi fick en vindökning på slutet upp till 11 m/s och avslutade seglatsen med vindar från nord som gav oss bidevindssegling. Den 14 maj kl 0530 fick vi se land. Det var ön Faial som dök upp i morgonljuset. Kl 1700 samma dag förtöjde vi inne i Horta hamn efter 17 dygn till sjöss. Vi gick direkt in till hamnmyndigheten och fick oss en permanent förtöjningsplats, vi klarerade också in i Schengen och Customs fick veta att vi inte hade något att förtulla. Vi erlade också 2 Euro för Fyr och Båkavgifter som en särskild tjänsteman tog upp betalning för.

Därefter förhalade vi till plats C30 och det var oerhört skönt att få fast tamparna och koppla in ström. Hamnavgiften inkl ström och vatten var inte högre än 11 Euro/natt vilket är oerhört billigt i jämförelse med allt annat vi stött på tidigare. Nästan gratis kan man säga. Det var väldigt skönt att få vila upp efter 17 ganska tuffa dygn.

Vi ägnar nu tid åt att både softa, städa ur båten, spola av båtens ovansida med färskvatten och tvätta kläder. Vi har lämnat in de två bommarna för reparation och några andra jobb skall också göras. Vi har beställt reservdelar till spisen i förväg via Ute och hade hoppats att de skulle ligga och vänta på oss här på marinan men just nu håller jag på att rådda i var paketet som väger två kg är någonstans. Enligt godsspårningssiten på Schenker har den eventuellt anlänt till Lissabon den 15 maj men sedan är det ingen som riktigt vet var den tagit vägen. Det är svenska leverantören Sleipner från Strömstad som skall leverera reservdelarna och det tycks som att de schabblat rejält när de bokade transporten. De har inte bokat flygfrakt utan lastbil och det finns en risk att paketet skall ut på ett lastfartyg från Lissabon till Horta och då förstår man att det tar tid. Det är nämligen ca 1000 nm från Lissabon till Horta och det tar väl 5 dagar i alla fall.

Vi har haft trevliga möten med andra seglare här och träffat tex svenska Fredrik på SUSIE Q och norska besättningen på ESPRIT. En annan svensk som heter Staffan på sin Compis 28 finns också här. Han är från västkusten och seglar själv. Besättningen på svenska B31:an Windflower är också här. Svenska SANDVITA har anlänt efter att vi kom. SUSIE Q var en av de segelbåtar som under Atlantstormen fick en broach och gick runt ett varv med stora problem som följd. Allt huller om buller ombord och vatten i dieseloljan, riggen delvis skadad men han lyckades i alla fall få fart på motorn och ta sig till Horta för egen maskin. Han hade kontakt med svenska sjöräddningscentralen i Göteborg ifall han skulle behöva assistans.

Nu går vi i väntans tider och hoppas att bommar levereras och att ett paket från Strömstad dyker upp snart med reservdelar till spisen. I avvaktan på det tar vi det lugnt, målar lite på logotypen på muren, går på utflykt och i morgon hyr vi bil och åker runt ön.

Jag vill här också passa på att tacka min bror Hans som från Sverige guidade oss med dagliga väderprognoser från nätet så att vi kunde undvika de värsta stormarna i alla fall. Tack Hans för fin assistans! Min fru Ute har också hjälpt oss enormt med att förmedla vår position och hur vi har det till våra familjer.

Lite bilder

Nr 1. Här lämnar vi Bermuda i väst 7 m/s

Nr 2. Här dyker äntligen Azorerna upp på plottern

Nr 3. Och här dyker Azorerna och ön Faial upp efter 7 dygn

Nr 4. Nu närmar vi oss udden på ön Faial och bakom den ligger staden Horta som är vår destination

Nr 5. Horta hamn

Nr 6. Förtöjda i marinan i Horta

Nr 7. Överallt på alla lediga ytor i hamnen har tidigare passerande båtar satt av sin logotype eller hälsning. Här är vår bekant Anna och Martin Eronns logotype från deras seglats 2005

Nr 8. Peters bar eller Cafe Sport som den också heter är ett måste att besöka i Horta. Vi har ätit några måltider där och tagit in den speciella atmosfären som finns när många seglare träffas på samma ställe

Nr 9. En annan bekant båt från förr säsongen. S/Y ESMERALDA från Göteborg

Nr 10. En bild som visar hur bommen ser ut efter bombrottet

Nr 11. Så här ser våra trasiga bommar ut när de väntar på reparation

Nr 12. ALIENA II tryggt förtöjd

Nr 13. Här kommer jag att måla min logotype. Jag har redan målat lite vitt först

Nr 14. Här visar Bille upp en tonfisk vi fick av en lokal båtgranne. Den blev middag samma kväll. Överskottet lämnade vi till den norska båten ESPRIT

Nr 15. Så här blev vår egen logotype/hälsning på en av murarna



  • Comments(0)//aliena.guste.se/#post97

2015-04-15--26 Nassau Bahamas - St Georges harbour Bermuda

ResebrevPosted by Jan Guste Sun, April 26, 2015 17:17

Förra resebrevet slutade med att min Atlantbesättning Bille och Totte anlänt 12 april och nu började en intensiv tid med diverse förberedelser av båt och besättning. Proviant skulle inhandlas och en del av maten skulle tillagas och frysas ner i lämpliga mängder för att kunna tina och värma på spisen. Bille och Totte har gjort ett jättejobb med detta.

Jag har mest försökt att få stil på båten och bla annat har jag modifierat avgasröret till dieselspisen som nu fått en förhöjning ovan däck så att översköljande vatten inte så lätt åker ner i skorstenen som det gjort förut. Jag har också inhandlat två dieseldunkar till som surras på däck för att klara extra långa passager med stiltje. Nu kan vi bära ca 170 liter diesel om allt är fyllt. På reducerad fart i stiltje bör vi kunna köra minst 130 gångtimmar eller motsvarande 400 nautiska mil.

Vi har också passat på att turista lite i staden Nassau. Vi är inte imponerade egentligen. Allt är oerhört dyrt. Särskilt mat är dyrt. Troligen ca 1,5 gånger dyrare än i Sverige. Det tycks som att närheten till USA gör att lagen om tillgång och efterfrågan gör att de köpstarka amerikanarna betalar vad Bahamasfolket begär och accepterar det. Kryssningsresenärerna som kommer i stora mängder till Nassau bidrager också naturligtvis till det på samma sätt.

Vi hade också glädjen över att återknyta en kontakt med den svenska besättningen Christer och Claes på S/Y NOVA som Ute, Linn och jag träffade på Hawkbill Cay några veckor tidigare. Christer har ju en Scotia 44 han byggt själv och de hade ankrat utanför Yachtklubben där vi låg nu och vi hade en del trevliga sittningar i vår sittbrunn.

Vi hade på väderkartorna observerat ett sk väderfönster med fördelaktiga vindar ett antal dagar framåt i tiden och vi valde att lämna Nassau den 16 april. Först skulle vi dock klarera ut hos Customs och immigration och jag tog bussen ner till stan och hittade myndigheterna i närheten ag kryssningsfartygen. När de berättade att min utklareringshandling skulle kosta mig 85 US-dollar i förrättningsavgift höll sinnet på mig att rinna över. Jag hade ju betalat 150 US-dollar i en sk ”Cruising permit” vid inträdet till Bahamas och nu ville de ha ytterligare stora pengar för att lämna landet. Efter en stunds förtvivlan tog jag upp plånboken och betalade vad de begärde men kände att dessa förrättningskostnader är totalt orimliga. Ingen annan stans på hela min resa har kostnader av denna storlek debiterats av myndigheterna. På de mindre bemedlade karibiska öarna har jag betalat kanske motsvarande max 30 US-dollar vid några tillfällen. Oftast inget alls.

Vi avseglade i alla fall 16 april kl 1730 i en ostlig bris vilket gjorde att vi hade bidebindssegling men det inte var någon sjögång så loggade vi ca 5 knop eller så. Det kändes rätt skönt att äntligen vara iväg då det blir ganska många dagar på samma ställe. Vi beräknade ca 7 – 8 dygn till sjöss då vi hade drygt 800 nm framför oss.

Först när vi passerade Elutheras nordliga udde på natten fick vi lite Atlantsjö på oss men det var ganska långa vågor som inte var särskilt besvärande. Vi delade upp våra sjövakter så att man hade vakttjänst tre timmar och vilade 6 timmar. Dygnet runt. Bille började första vakten kl 21.00 först kvällen. Vi gjorde samma vaktrutiner som på överseglingen från Las Palmas till St Lucia, dvs den som skulle gå på vakt kl 1200 skulle laga lunch och den som skulle gå på kl 1800 skulle laga middag.

Seglingen upp till Bermuda var mycket odramatisk och dagarna gick. Vi kunde segla ca hälften av tiden och stöttade med motor andra hälften. Det var mycket skönt att för första gången se Bermuda dyka upp på vår babords sida på morgonen den 23 april. Några timmar tidigare hade Bermuda radio sett vår AIS-symbol och de ropade upp oss och ställde en mängd frågor på radio om båten, besättningen och vår rutt. Vi hade då varit till sjöss i knappt 7 dygn. Vi löpte in i St Georges harbour på norra delen av öriket vid 15-tiden för det är där man klarerar in hos Customs och immigration. Vi fick möjlighet att förtöja mitt i stan vid torget. Annars är säkra förtöjningsplatser väldigt svåra att få tag på här men vi är i början av säsongen och de flesta kommer om några veckor.

Allt här är oerhört dyrt. Precis som på Bahamas. Allt från restaurangbesök till matvarubutiker och dollarna bara försvinner som genom stora hål i fickorna. Bille och Totte har handlat mat och förlagar mat som vi fryser in. Jag håller på med fix på båten och förbereder den så gott det går.

Igår lördag tog vi en sightseeingtur med lokal buss till huvudstaden Hamilton och sedan en färjetur till öns sydvästra udde (Royal Naval Dockyard) där brittiska flottan haft sin bas i förgången tid men numera är det en hamn för kryssningsfartyg med stora ”malls” och allehanda små näringsställen. Allt för att tillfredsställa kryssningsturisternas köphunger. Vi förstår inte hur det är tänkt att det de skall få med sig allt de köpt i de olika hamnarna när väl kryssningsresan är över.

Vi är nu ombord och gör det sista på listan. Vår spis har tyvärr börjat krångla igår. Vi har haft problem för någon månad sedan men sedan har den fungerat. Vi tror att den behöver sotas och vi kommer att ge oss på det idag. Jag har mailat till Wallas i Finland efter en serviceinstruktion men den kommer (om den kommer) nog tidigast imorgon. Vi skall se vad vi kan göra själva först. Detta är något som är oroande men vi är inte rädda att ge oss på spisen.

Håll tummarna för att vi får ordning på detta annars får vi ta till reservalternativen. Man skall alltid ha en Plan B.

Bild 1. Planering i sittbrunnen

Bild 2. Christer och Claes från S/Y NOVA

Bild 3. Möte med stort containerfartyg

Bild 4. Under segling mellan Nassau och Bermuda

Bild 5. Bermuda dyker upp i lagom skala på plottern

Bild 6. Bermuda på vår babords sida

Bild 7. Här löper vi in i en smal kanal till St George harbour

Bild 8. Väl förtöjde på på ”Market Wharf” St George

Bild 9. Planering av bussutflykt på ön

Bild 10. Huvudstaden Hamilton

Bild 11. Med färja till Royal Naval Dockyard där kryssningsfartygen förtöjer



  • Comments(0)//aliena.guste.se/#post96
Next »